lördag 1 mars 2014

Det var så mörkt den kvällen jag gick hem. Jag hade hoppats på något.

Idag har varit en sådan dag då jag har gått runt och mått bra hela tiden.

Dagen började med att självaste Håkan gick utanför bussen och jag skrev fumligt ett sms till finaste Rolly om detta och var väl lite i något euforiskt tillstånd. Sedan kom jag fram till skolan efter att ha småsprungit i gbg-regnet, några minuter för sent. Två timmar samhällskunskap började skoldagen, bästa lektionstimmarna i veckan, enligt mig. Där skrev jag på det där arbetet och diskuterade feminism och ordet hen med mina vänner.

Efter skolan begav jag mig till Domkyrkan för att träffa två alldeles för saknade personer. Eira och Maria. Vi fikade och pratade om allt mellan himmel och jord. Vilket var himla skönt. När vi var klara där åkte jag och Maria spårvagn i regnet och hamnade på min säng med varsin falafel-rulle i handen och sjöng Håkan-låtar. När de var uppätna skyndade vi iväg igen. Till kyrkan. Där vi hade allsång med Håkanlåtar, åt miniscones och lekte ordlekar. Och skrattade så att eyelinern smetade ut sig. Med en massa fina människor. En Tuva, en Lovisa, en Alfred och en Gustav bland annat.

Kvällen avslutades med att skriksjunga "Nu kan du få mig så lätt" på Vasagatan. Och sedan satt jag på spårvagnen hem igen. Med ett leende på läpparna.


Några bilder hann jag inte ta. Så ni får se den sötaste bilden som finns på Eira och Maria istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar